Last man standing
Jag har aldrig någonsin känt mig så uppskattad som när jag kom hem från Mexiko. Egentligen klarar Sara allting själv med barnen, men då hinner hon inte med att gå på yoga, spela tennis, shoppa och luncha med kompisarna. Så hon var ganska glad att jag var tillbaka! Men hon är ännu mer tacksam nu att jag finns här, då veckan inte började på bästa sätt. I måndags ramlade Alex och fick en spricka i fingret så han går med tejpade fingrar. Igår spelade Sara tennis och slet av en muskel så hon hoppar runt på kryckor och kan knappt röra sig. Sedan inatt var det Sofias tur, hon mådde jätteilla och spydde ett flertal gånger.. Vi har därför riktig sjukstuga här hemma, och peppar peppar har jag hitintills klarat mig från skador och sjukdomar!
Det blir därför jag som får dra lasset tills Sara är på benen igen, då Peter är och jobbar i Chicago. Jag ska därför ta Sofia till läkaren nu på förmiddagen, sen blir det hem och äta lite lunch innan jag ska åka och handla mat. På eftermiddagen ska jag ta emot Alex och sen köra städerskan till tåget innan det är dags för att laga middag.. Jag vet någon som kommer somna ovaggad ikväll, det är en sak som är säker! Drömmer mig tillbaka till Mexiko dagar som denna.
Det blir därför jag som får dra lasset tills Sara är på benen igen, då Peter är och jobbar i Chicago. Jag ska därför ta Sofia till läkaren nu på förmiddagen, sen blir det hem och äta lite lunch innan jag ska åka och handla mat. På eftermiddagen ska jag ta emot Alex och sen köra städerskan till tåget innan det är dags för att laga middag.. Jag vet någon som kommer somna ovaggad ikväll, det är en sak som är säker! Drömmer mig tillbaka till Mexiko dagar som denna.